Två år sen så var jag höggravid med Elvira och vi var på väg in till förlossningen för att jag hade en undersökning klockan 9.00 för att jag hade havandeskapsförgiftning och åkte in varannan dag till förlossningen för de ville ha koll på mina värden och allt därtill. När man kom in så var det fullt på förlossningen så minns att de sa kom tillbaka om en timma så vi drog till och åt lite frukost tillsammans och hoppades att tiden skulle ticka iväg. När vi väl kom upp igen så fick vi inte komma in då heller så fick vi vänta yttligare flera timmar innan man blev undersökt så efter 13.00 var det dags för min tur äntligen för då hade de blivit lugnare.

Minns så väl att det sa att inatt kommer det bli bebis för er men jag trodde dem inte för var ju beräknad till 21 mars med Elvira. Så ställde inte riktigt in mig på att vi skulle födda barn samma kväll/natt.

Innan vi åkte hem så ville dem göra hinnsvepning på mig för att verkligen få igång det.

Så det var bara att vänta & se hur kvällen blev hemma, jag hann dock bara hem till finspångsrondellen vid willys så började jag känna en ovanlig smärta/värk och sa till andreas att dem har nog tusan rätt vi kommer nog bli föräldrar inatt. Tänkte inte mer på det utan gick hemma och vaggade min lilla kula och försökte lägga mig och vila bredvid sambon men var omöjligt för kände mer smärta och ännu mer värkar och minns att jag pratade med en vän som hade fått barn mer 1 månad tillbaka, frågade henne hur de kändes för hon och mycket riktigt så var de samma känsla & smärta som jag då kände just då. Så hon gav mig rådet att ringa in till förlossningen och säga att jag har vilat och tagit värktablett & det funkade för jag fick komma in för det var så lugnt på förlossningen så kändes bra!

Men ringde min mamma och berättade läget att de är nog dags att åka in nu och hon blev nog allt lite nervös. Hennes 4:e barnbarn var ju på väg att komma till världen. Jag är glad att vi åkte in som vi gjorde dels för att de var vårt första barn så man var ändå lite osäker på om det var falskt alarm eller om de verkligen var dags att föda. Men när de kände om jag var något öppen så var jag öppen 4 cm och dem sa direkt inatt blir det BEBIS! Jag fatta knappt att det var dags att vi inom några timmar snart skulle få möta vår älskade bebis som vi då inte visste vad för kön det var för vi ville bli överaskade. Vid 01:55 kom vår älskade Elvira till världen & bästa upplevelsen jag varit med om.

Hoppas innerligt få uppleva detta en gång till i framtiden.. Så imorgon har vi en 2-åring när hon vaknar upp.

älskar dig otroligt mycket Elvira, Mammas hjärta!