Min förlossningsberättelse

Tänkte försöka att skriva ner min förlossningsberättelse hur allt startade med lilla Ester. 
Hoppas kunna lyckas och att ni får bra läsning. Då börjar vi denna berättelse.. I slutet av Januari så hade jag tid hos min barnmorska för den vanliga kollen att se hur bebis låg hur stor magen var osv, där kunde hon då se & känna att hon låg rätt men hela tiden var min tanke att hon låg med huvudet uppåt och inte nere i bäckenet, redan envis i magen som utanför magen. Men barnmorskan ville att vi skulle få ett speciallist ultraljud & ett vändningsförsök var inbokat, min stora fasa för hört så mycket negativt om vändning, de var bara att gilla läget! 5 Februari var det dags att se hur stor hon var och om de stämde att hon låg fortfarande med huvudet uppåt eller om hon hade vänt på sig, men min magkänsla var att hon låg i samma position som innan och de stämde som sagt mycket riktigt. Jag fick höra från start från vårt första ultraljud att vi inte kommer få så stora barn mycket för att jag inte är så stor och när hon mätte och kollade hur allt var i magen så kunde hon se ungefärlig vikt vad Ester vägde och hon fick vikten 2100g Jag kollade på min sambo Andreas och bara: Nä hon är liten, väldigt liten. Trodde inte hon skulle vara så liten utan kanske väga kring 2500g istället. Men NEJ! Men iallafall över till förlossningen för att träffa yttligare barnmorska och läkare för att få denna vändningen. Vi fick väl sitta i cirka 1 timme med CTG osv men de kändes som en lååång evighet men tillslut kommer de en läkare, en barnmorska och en undersköterska rätt paff för tänkte vad händer nu? 
 
Men innan så sa vi att hon är för liten de kommer inte vilja göra någon vändning utan de kommer nog att bli planerat snitt, och mycket mycket riktigt igen så stämde vår teori. Så läkaren berätta lite hur de går till och så fick vi vårt datum den 18/2 - 2019 på min namnsdag! Kändes som ett mycket bra datum. 
MEN...
 
När vi åker hem & är hemma donar och styr i hemmet sätter mig på toaletten för att kissa, torkar som vanligt men får någon magkänsla att kolla på toapappret vilket var mycket tur för märker en bit av slemproppen hade gått, men körde på som vanligt och städade i elviras rum märker att jag får mycket sammandragningar då ville dem på förlossningen att jag skulle höra av mig men väntade lite för klockan var dags att se Ensam mamma söker när klockan är kanske 21;06 blir jag som varm och känns som en ballong som fylldes med tjockt blod nertill och de forsar ut och innan jag ser vad de är så trodde jag att de var blod i hela sängen men ställde mig upp fort och inser att de är vattnet som gått. Sambon & vår andra dotter Elvira är i hennes rum och leker och lyssnar på musik, Jag ropar älskling mitt vatten har gått ingen hör springer bredbent & sambon kommer i panik för han fatta inte vad som hänt och jag säger vattnet har gått hon ska ju inte komma nu säger jag. Märker hur han blir rätt stressad och jag i panik säger "måste ringa mamma" får svaret av honom "Ringa mamma är du dum, du ringer förlossningen direkt" haha. Tar fram numret och ringer in och de säger att de är bra att jag kommer in för att kolla så allt är bra med bebisen. Och aldrig sett sambon så nervös, och stressad tror vi båda var väldigt paffa över vad som hände. Efteråt så ringer jag min mamma som bor stenkast bort och ber henne komma och ta Elvira, hon blev lika paff hon tror jag. När väl mamma kommit så sippra jag fortfarande vatten vilket jag tyckte var väldigt jobbigt så fick ta med handduk i bilen att sitta på så de inte kom vatten i sätet. 
 
Kan säga att de blev fort in så vi var redan framme vid förlossningen kring 22.00 
Skrivs in och det sätter CTG & kollar så allting är bra de ville stoppa upp så fick spruta i låret och de var det värsta för när de började värka så låg jag bara & skakade hade ingen kontroll överhuvudtaget. Det kunde då se att värkar började komma vilket de inte ville så fick en sån spruta i andra låret igen & skaka ännu mer. Under tiden så kom läkare, barnmorskor in för prata osv om vad som kommer att ske härnärst, som vi anade så skulle de då bli akut snitt och allt hände så himla snabbt förstod inte riktigt att man snart skulle bli tvåbarnsmamman jag länge velat bli. 
 
Dem rullade iväg strax innan 01.00 eller efter där i kring inte riktigt koll vad klockan var vid denna tid för allt går så himla snabbt till att få kateter till få ryggbedövning och till att Ester helt plötsligt är framför mina ögon. Klockan 01:15 så hör jag hennes underbara skrik & innan de tog ut för mäta och väga och se så allt är bra med henne kommer barnmorskan med henne så jag får se hur himla fin & söt hon var och ge henne en puss på kinden. Den känslan var magisk. Levde hela tiden på det under tiden dem sydde mig. Jobbigaste under hela tiden man låg där helt bortdomnad från brösten och neråt man bara kände beröring de var nog längsta väntan någonsin. Men till slut körde dem in mig till förlossningensalen vi var i innan vid och där satt Andreas med Ester på bröstet och myste magiskt ögonblick att se dem två ihop. 
 
Eftersom jag inte hade fått tillbaka känseln och så fick barnmorskan lägga Ester vid mitt bröst för att få snutta lite på bröstet, ännu ett magiskt ögonblick. Minns det som igår. Nu är vår familj komplett Vi & två friska fina flickor. Jag är så himla lycklig! 
 
återkommer med en berättelse efteråt inne på BB också! 
 

Kommentera här